En av de fyra grundprinciperna i barnkonventionen är att inget barn ska diskrimineras. Naturligtvis är det lätt att skriva under på, men hur yttrar sig en sådan sanning faktiskt i praktiken? Till och med vuxna som har alla ambitioner att behandla barn jämlikt kan ertappa sig själva med att råka tänka att det ändå är lite skillnad på barn och barn.
Under konferensen Vägledning Dalarna samlades en rad sakkunniga inom barn- och rättighetsfrågor med representanter från polisen, rättsväsendet och socialtjänsten för att diskutera hur arbetet med brottsutsatta unga kan präglas av så mycket av samverkan och barnperspektiv som möjligt. Bland annat berättade barnrättsinformatören Johanna Wester om en användbar tankeövning för att synliggöra hur lätt det är att råka tänka att barn har olika rättigheter.
Visst kan själva uttrycken för rättigheterna se olika ut, beroende på exempelvis hur gammalt barnet är, men i grund och botten är det exakt samma rättigheter det handlar om. Samma grundläggande, mänskliga behov som ska tillgodoses. Att komma ihåg, och hedra, det kan vara lättare sagt än gjort. Men med hjälp av samarbete och god fantasi är det i slutänden fullt möjligt.
