Vart femte år granskas Sverige, och alla andra länder som har ratificerat barnkonventionen, av FN:s barnrättskommitté. Målet är att uppmärksamma och ge rekommendationer kring vad som behöver hända i landet för att alla barn i det ska kunna få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Nu i år var det dags igen, för sjätte gången.
Medan kommittén välkomnar att Sverige sedan sist har gjort barnkonventionen till lag kvarstår mycket kritik mot hur ojämlikt det är för barn här – som att det är så stora regionala skillnader vad gäller allt från skola till socialtjänst.
Som tidigare uppmärksammar barnrättskommittén också hur viktigt det är att unga i Sverige får sin egen oberoende klagomålsmekanism. Andra områden där det snabbt måste bli säkrare och lättare att ta sig fram för barn är inom frågor som rör migration, våld och utbildning. Men även exempelvis barnets status och möjligheter inom rättsväsendet lyfts upprepade gånger i kommitténs rekommendationer.
En av de största utmaningarna inom barnrätten är vikten av en snabb och jämlik vård för det uppseendeväckande höga antal barn som lever med ångest, depression, självskadebeteenden eller andra psykiska besvär – samt naturligtvis fysiska. Idag är vårdköerna alldeles för långa och stödet alltför slumpmässigt beroende på var man exempelvis bor eller hur väl ställt ens familj har det. Här måste regeringen investera i förebyggande åtgärder som att stärka elevhälsan. Stora delar av det svenska civilsamhället inom barns rättigheter förespråkar också psykisk hälsa på schemat.
