Av 660 barn som registrerats som ”försvunna” i Migrationsverkets system mellan bara januari och juni 2010, var 494 fortfarande försvunna i juni samma år. Ingen vet vad som hänt dem eller andra barn i deras situation, men omständigheter tyder på att många finns kvar i Sverige. De är här försatta i en sårbar situation som profitörer inom trafficking (världens tredje största illegala bransch) gärna utnyttjar. Det är avgörande att Migrationsverket, Socialtjänsten och Polisen vidtar åtgärder för att förhindra att barn fortsätter försvinna i migrationsprocessen.
Enligt Rädda Barnens rapport Barn Utan Papper – Barn först och främst lever en stor grupp barn i vårt samhälle utan tillgång till skola, vård eller annan omsorg. Det rör sig vanligen om barn som har flytt till Sverige och som lever gömda efter att ha fått avslag på sin asylansökan. De papperslösa barnen syns inte i något officiellt register utan lever i rättslöshet och utan att någon tillgodoser deras rättigheter.
Det här är några av de barngrupper som är i riskgrupper för trafficking via svensk migration:
- Barn som kommer till landet på falska identitetshandlingar eller identitetshandlingar som egentligen tillhör andra barn. En person som t.ex. har fyra barn kan resa ut ur landet ensam och sedan ta in fyra andra barn, som sina egna. Eftersom barnen ofta är inskrivna i enbart mammans pass (och inte har egna) finns det ingenstans registrerat ifall de ”riktiga” barnen åkt ur landet med henne eller inte. Detta utgör ett lätt sätt för förövare och profitörer att få med sig offer över gränsen. TV-programmet Uppdrag Granskning uppmärksammade den här metoden i ett program i september 2004. I Rikskriminalpolisens lägesrapport från 2003 (sid.15-f.) bekräftas också misstankarna om att barn smugglas in i landet genom andra barns pass.
- Barn som söker uppehållstillstånd via anknytning till vårdnadshavare eller släkting. Vuxna personer anmäler ”nya” barn som asylsökande eller anhöriga efter sin egen ankomst till Sverige. Ofta placeras dessa barn hos anknytningspersonen (den som påstår sig vara släkt med dem) innan man vare sig vet om ett släktsamband finns eller innan familjehemsutredning påbörjats. Det saknas statistik på hur många barn som ankommit efter sina vårdnadshavare, s.k. ’senkommande barn’.
- Gäststudenter. Kontrollen av de gäststudenter som får uppehållstillstånd för att studera i Sverige, men som aldrig påbörjar studierna tycks vara obefintlig. Många kinesiska ungdomar har t ex fått uppehållstillstånd för studier i Sverige (källa: Migrationsverket statistik 2006-01-03). Samtidigt redovisas att 27 % av gäststudenter inte påbörjar sina studier. Det bör undersökas vad som hänt med dessa barn och ungdomar, då de kan vara utsatta för människohandel.
- Barn i eget boende. Mer än hälften av de ensamkommande barnen bor i ”eget boende” (Ds 2004:54, sid. 66). Ändå glöms den här gruppen barn ofta bort när man uppmärksammar utsatta barn i migrationen. Statistik bör tas fram för att undersöka hur många av just de försvunna barnen som bott på boendeenhet respektive i eget boende.
Skyddet måste förstärkas
Det finns flera grupper av barn som löper risk att få sina rättigheter kränkta och utsättas för människohandel i svensk migration. Skyddet av och kännedomen om dessa barn måste förstärkas. Oavsett om ett barn försvinner som ensamkommande asylsökande eller via anhöriginvandring sker en allvarlig diskriminering när myndigheter inte omedelbart anmäler försvinnandet. Barn ska tillförsäkras skydd, säkerhet och humanitärt bistånd oavsett var de befinner sig. Att dessa ouppmärksammade barn kommer i kläm på grund av lagstiftning, bristande rutiner, avsaknad av resurser och prioritet, är inte acceptabelt med tanke på Sveriges åtaganden enligt Barnkonventionen.
