Välgörande för volontärer

Sep 25, 2008 Inga kommentarer av

Helgen den 5 och 6 september blev vi alltså certifierade barnrättsinformatörer, utsända av UNICEF.

I två dagar fick vi mer information av den sorten som egentligen alla borde ha; det är så vettiga, logiska saker det handlar om.

Men trots att både barn och vuxna förtjänar att ha djup kunskap om barns rättigheter så måste det vara accepterat att inte ha alla svar också. Det kommer väl alltid att finnas saker som man inte begriper till fullo? Om det ska bli ett hinder, eller en ursäkt för att slippa engagera sig, då gör man sig själv och andra otjänster. Låt oss hellre ställa dumma frågor medan vi gör lite nytta än stanna hemma och aldrig löpa risk att tappa ansiktet.

Under de diskussioner som ägde rum under helgen insåg jag också att en del välgörenhetsorganisationer – oavsett hur storartat arbete de ägnar sig åt – skulle tjäna på att vara mer inbjudande. Innan jag blev involverad i UNICEF var jag i kontakt med organisationer som enbart ville ha hjälp från volontärer med universitetsexamen.
Kan det verkligen stämma att bara den som har minst 120 poäng på fickan kan vara till nytta?

På samma tema kan nämnas att även ideellt arbete förr eller senare behöver kännas belönande. Givetvis inte ur ett rent ekonomiskt perspektiv, men ur andra som kanske är lika viktiga. De flesta volontärer torde få sin arbetsmotivation från saker som känslan av att höra ihop och komma till användning – från gemenskap, från självförverkligande eller för att någon helt enkelt visar dem gammal hederlig tacksamhet. Men om man inte tillgodoser volontärerna något av det här så kommer man få en mycket tunnare uppslutning.
Kanske krävs det mer organisation bakom organisationen i de här fallen?

Först och främst: Låt alla hjälpa till som vill. Om det inte finns resurser till att administrera det, portionera om ansvaret hos den avlönade personalen. Att till och med nyanställa någon, som enbart håller i volontärernas arbete, borde fortfarande vara mer lönsamt än att riskera att gå miste om den presumtivt massiva ideella arbetskraften.

Var mer tillåtande mot avancemang. Visst är en akademisk arbetssökande intressantare än någon som nyss tog studenten. Men om man stirrar sig blind på det, vad händer med kvaliteter som nytänkande, organisationsförmåga eller obändig entusiasm?

Slutligen: Återkoppla. Både jag och mina medinformatörer har försökt komma i kontakt med personal på organisationer som faktiskt inte besvarar mail. Så man ringer istället, eller mailar någon annan, men det är inte den man får tag på som håller i just det, och den som gör det är på semester. Men efter semestern passerat uteblir ändå responsen, och så fortsätter det medan de svar man behöver lyser med sin frånvaro. Jag tror att få saker kan sänka lusten hos en volontär så mycket som en ineffektiv ledning som inte instruerar, uppmärksammar eller uppmuntrar.

Det här är inte kritik så mycket som det är uppslag. Och jag togs trots allt in av en organisation vars brittiska sektion bjöd in mig i sitt arbete utan att låta sig besväras av vare sig min ålder eller min brist på erfarenhet. Så nog finns det både undantag och hopp för den vilsne volontären!

Organisationsarbete, UNICEF

Johanna Wester föreläser om ungas rättigheter och leder Din Rätt, ett projekt mot diskriminering, hos regeringsinitiativet Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa.