Svenska folket på efterkälken

Okt 18, 2010 3 kommentarer av

Barnsexhandelns brottslingar lever bland oss och det är bara vi – de utomstående – som kan stoppa dem. Det är vi som är skyldiga att agera och handla. Vi som måste öppna ögonen för detta tabubelagda ämne. Vi som måste våga se det som pågår. Det är helt enkelt vårt ansvar att förhindra barnsexhandeln.
Barn – Sex – Handel. Tre ord som inte bör sitta ihop. Barn och handel? Sex och handel? Barn och Sex?
Sambandet mellan dessa ord väcker min avsmak och ilska.

Ilskan föddes i kölvattnet av min resa till Pattaya i Thailand vintern 2009/2010 då jag såg sexhandelns frånstötande verklighet med egna ögon. Jag såg folk passera en flicka med sin korta kjol, putande läppar och rufsiga hår för upptagna med sin egen vardag för att lägga märke till de vidriga män som kommenterade detta barns ”utsökta look”. Det var som att vi kom från två olika världar. I den stunden var det som att vi alla följde djungelns lagar, där sexköparna var rovdjur och flickan bytet. Vi passerade denna redan avgjorda kamp likt fåglar som obemärkt kan beskåda det som sker. Vi var helt enkelt anspråkslösa åskådare. När jag föreställer mig denna oskuldsfulla flicka offra sin späda kropp vill jag krama om henne så hårt jag kan och skydda henne. Men skillnaden mellan att vilja och att göra är stor, för stor.

Bortsett från dessa subjektiva åsikter bör jag ställa mig frågan om det verkligen är mitt ansvar. Om det nu är det så följer hundratusenkronorsfrågan: vem är det då som är boven i det hela? Är det verkligen bara köparen? Eller får jag vara så fräck och påstå att det faktiskt även kan vara du och jag? Förövaren är inte de enda som begår brottet, utan även de som vet att barnsexhandel existerar, men inte gör något åt det.

Förra veckan när jag delade ut informationsblad om sexuell exploatering av barn stötte jag på en kvinna som utan problem och eftertanke sa:
- Nä, de där bilderna vill jag inte se. Usch!
Nähä, tänkte jag, så enkelt var det.

Hon kunde inte lägga ner två minuter av sitt liv på att inse den verklighet som existerar, medan dessa barn är tvungna att offra hela sin dyrbara barndom. Den tiden i livet som är avsatt för att leka, krypa upp i mammas famn och höra sina syskons andetag när de sover. Men framförallt kanske det mest relevanta, att själv få sova fridfullt.

Nu kanske du tänker: ”Det är inte min skyldighet att vara insatt i sexhandeln.” Jag tycker tvärtom. Jag tycker att det är vår skyldighet att vara bildade vad gäller samhällsproblem. Det måste trots allt förebyggas och det är bara vi – du och jag – som kan göra det. Jag vill passa på att tillägga att ni som är aktiva vad gäller denna fråga behöver självfallet inte känna er utpekade. Detta har jag inte nämnt då jag sett det som en självklarhet att man personligen vet var man står i denna diskussion.

Pedofilen är den mest självklara boven i barnsexturismens värld. Vi skulle aldrig någonsin påstå att det är politikerna, befolkningen eller polisen som bär ansvaret för detta.  Det enklaste och mest diskreta brottet är att vända ryggen till. Varför klassas då inte detta som menedsbrott? Man förtiger trots allt sanningen. Enligt FN är människohandel (dvs handel med både vuxna och barn och för blandade syften) den tredje mest lukrativa illegala branschen i världen efter vapen och narkotika. Ändå tycker jag inte att det är tillräckligt uppmärksammat av varken svenska politiker eller poliser.

Värt att tillägga är även resultatet av en forskarrapport skriven av Eva och Christian Diesen vid juridiska institutionen vid Stockholms Universitet 2008, som uppskattar att svenska män varje år begår mellan 4 000 och 5 000 sexualbrott mot underåriga i samband med resor. Om den uppskattningen stämmer så innebär det att vi bär en del av ansvaret och att vi då även skyldiga att gottgöra för de hemskheter en del av den svenska befolkningen ställer till med. Kanske kan man som svensk turist hjälpa flickan på gatan, genom att bli fadder. Vi betalar ändå en förmögenhet till Rädda barnen och Röda korset för att bli faddrar, där hela summan ändå inte går till de utsatta. Är det inte lika bra att ha en direkt kontakt med ett barn som verkligen behöver all den hjälp som kan erbjudas? Då slipper vi bära skulden om att vara åskådare, och blir istället handlingens män.

Våga se, våga prata, våga lyssna, våga undersöka om barn runt omkring dig far illa. Visa att du inte tolererar detta i Sverige eller utomlands. Nyckeln till all förändring är kunskap och förändringen börjar med dig och mig, åskådarna som lyder under djungels lag.

Barns rättigheter, Barnsexhandel, Ungas situation i världen

Student och medlem i ECPATs ungdomsgrupp

3 kommentarer på “Svenska folket på efterkälken”

  1. Pseudonymen LRB says:

    Vill börja med en tillrättavisning, det heter inte krypa upp i mammas famn. Det heter krypa upp i en förälders famn.
    För övrigt så är vi helt överens, orden Barn,Sex och Handel hör inte ihop. Spelar ingen roll om det handlas med barn eller bilder på barn, det hör inte ihop. Det du beskriver från Pattaya upplevde jag själv 2004 när hela familjen var i Karon. En kväll åkte vi till Patong, jättetrevligt, mycke att titta på, god mat vänliga människor ända tills 120 kg fet Tysk och 30 kg Thailändsk pojke dök upp. Min dåvarande sambo (barnens mamma)s reaktion, nej nej, gör inget, det blir dej dom låser in, tänk på dina barn. Kvällen gick, barnen var så små så dom satt i en tvillingvagn, dags att åka hem. Vi svänger ner mot något som såg ut att vara en hotelgata för att hitta en tuktuk, helt fel vi hamnar i träsket. Här nere två kvarter från stora huvudgatan är hororna 12 och böghororna 14-15. Att se 12 åriga drogade flickor uppklädda enligt konstens alla regler bjuda ut sig till sexturister. Varför överöser man inte folk med reportage från sånna ställen? Är det som du beskriver, Usch nej sånt vill jag inte se. Hur har vi det i Sverige? Att vi har gatubarn i Sverige är ingen hemlighet. Frågan är hur många småflickor i Sverige som försörjer sig på det viset. Vi behöver inte åka till Thailand för att hitta sånt här, vad gör gammelmedia? vad gör Janne Josefsson? Är det så att det är bättre att blunda för att inte smutsa ner vårat eget rykte eller törs ingen ta i det här eftersom det skulle komma fram för mycke obehagligheter om dom egna länderna? Ska Europas länder till varje pris hållas rena? Nu måste jag dessvärre rätta mej själv, Europa är bara en del av det här klotet och sånt här förekommer över hela världen.

  2. Johanna Wester says:

    Ur ett genusperspektiv finns det kanske ett värde i att tala om en förälders famn istället för just en moders. Men å Melinas vägnar måste jag invända mot din invändning, för det är faktiskt ”mammas famn” som är uttrycket. Prova att googla de två fraserna exempelvis; 4 250 sökresultat mot 1.

    Jag tror att det kan bli lite kontraproduktivt att prata om utnyttjade barn och kvinnor som ”horor”. Det låter både nedsättande och lite vilseledande. Många av de som är offer för sexhandel gör det ju för att de lider av absolut brist på alternativ. Redan ordet ”prostitution” indikerar ett aktivt val, vilket ofta inte är fallet.

    För att fortsätta på något akut mycket viktigare än lingvistik så håller jag med om att media, stat och allmänhet skulle kunna göra betydligt mer för att stävja barnsexhandel. Vad gör du?

  3. Melina Kamyab says:

    Jag ber om ursäkt om stycket var otydligt, men det gäller att läsa mellan raderna. För att göra det tydligare så skulle det fram att det viktigaste är att alla barn ska ha rättigheten att känna trygghet. Det är något man föräldrar strävar efter att uppnå för sina barn, förutsatt att man vill deras bästa. Det var inte min avsikt att få läsare att ev. Känna sig illa berörda av att jag inte nämnt mor Och far. “I mammas famn” var en språklig bild och skriven I syfte att väcka en känsla – därav kallas inlägget för en krönika (se: http://sv.wiktionary.org/wiki/krönika).
    Media och staten bär självfallet en del av ansvaret men det gör även vi, något vi tenderar att glömma. Situationen i Pataya var som du säger riskabel, men det finns andra utvägar motarbeta det som händer på gatorna utomlands och i Sverige. På ECPATs hemsida kan man hitta “ECPAT hotline”. Där du kan rapportera misstanke om barnpornografi, barnsexturism och trafficking. Det är en bland många saker du kan göra som privatperson för att motarbeta barnsexturismen, jag ger dig mer än gärna fler tips på vad du kan göra för att agera på ett trygg sätt utan att du behöver känna dig avslöjad. Du kan även läsa mer på den här hemsidan (se: http://www.barnsrattigheter.com/vad-kan-man-gora-som-privatperson/), det finns ett antal tips på hur situationen kan och bör hanteras. Min mailadress är: Melina.kamyab@barnsrattigheter.com.

Lämna en kommentar