Rimliga, nödvändiga och vilda visioner

Nov 16, 2008 Inga kommentarer av

Igår hölls Socialistiskt Forum på ABF, ett projekt som pågått sedan början av sjuttiotalet. Med fokus på en politik i den rödare färgskalan diskuteras allt från privatiseringar till globalisering och deltar gör de flesta grupper som är hemtama i det vänstra rummet. Johan Ehrenberg höll föreläsningen ”Därför kraschade kapitalismen – ändå överlever den”; en lika radikal som vettig och rolig presentation av vad som är på tok i den här världen och vad man gör åt det. Nog är det en hejvild generalisering – det går inte att bara rakt upp och ned deklarera exakt vad som är fel och varför, än mindre hur det ska bli bra igen – och visst är det antingen naivt eller riskabelt att på nittio minuter klämma ihop ett hel lands problem och samtliga dess lösningar.

Ändå gör Johan Ehrenberg det tappraste av försök, och gud vet om han inte på ett sätt lyckas. För så avancerat behöver det ändå inte vara. Om man ser på två av vår samtids största problem, finanskrisen och klimatkrisen, och dessutom länkar dem till varandra, så kan man ganska lätt se var det brister även på andra viktiga områden. Varken jämställdhetsfrågan, vården, bostadsbristen, hemlösheten eller skolan går oförbisedd i Ehrenbergs budgetförslag. Inte heller det faktum att det börjar bli bråttom.

Premiepensionssystemet går balansgång på börsen, Sveriges kvinnor har 25 miljarder mindre än männen i lön enbart i den offentliga sektorn och den akuta klimatsanering som måste göras (för att människan alls ska överleva) hindras av saker som att miljöminister Andreas Carlgren bara har några procent av de fantasisummor som exempelvis Vattenfalls VD förfogar över.

Jag ska inte ge mig in på att försöka återge föreläsningen, eftersom att den var så späckad av information, för-och-emot, statistik och rapporter. Jag förespråkar inte heller en viss partipolitik eller ideologi hälften så mycket som jag vill förespråka diskussion, information och samarbete. Men jag tror på att vi måste vara lite mer handgripliga, och ifall det kräver drastiska medel så är det att föredra framför ett alternativ såsom inaktivitet. Framför allt tror jag på det som Johan Ehrenberg inleder sin svada med:
Väntandet på att någon annan ska agera måste få ett slut. Låt oss aldrig mer säga ”den här politikern borde”, eller ”det här företaget måste ju…”, i synnerhet inte så länge vi själva står bekvämt handlingsförlamade. Vi kan inte flytta från den här världen när den går under. Det är vårt enda hus, och det håller på att rämna.

Slutligen är jag, mot min första impuls, glad att Johan Ehrenberg inte är politiker. ETC:s utgivare hör inte hemma i en byråkratisk och försiktig regering, utan som gapig debattör, som publicist (nu kommer en ny lokaltidning!), som entreprenör, föreläsare och journalist.

Besök ETC

Mänskliga rättigheter

Johanna Wester föreläser om ungas rättigheter och leder Din Rätt, ett projekt mot diskriminering, hos regeringsinitiativet Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa.