Vi vill rikta uppmärksamhet mot det allvarliga problem som handel med barn är, och informera om vad man som privatperson kan göra för att försvåra och motverka det.
Genom endagsfestivalen Pay Attention kombinerar vi fakta om den här oacceptabla verksamheten med musik, underhållning och gemenskap. Vad vi vill är att på ett interaktivt och positivt sätt väcka diskussion, tanke och handling.

Festivalen kommer att pågå mellan klockan 12.00 och 18.00 – den som än vill vara med är varmt välkommen!

Vad är barnsexhandel?

Barnsexhandel är samlingsnamnet för trafficking, barnsexturism och barnpornografi. Handelns omfattning styrs av marknadskrafter, och enligt FN rekryteras 2 miljoner nya barn in i handeln varje år. Det betyder 240 barn i timmen, som hamnar på en marknad vilken kontinuerligt innehåller 10 miljoner barn – och då är ändå det stora mörkertalet inte inkluderat. Människohandel är den tredje mest lukrativa illegala handel som finns, efter vapen och droger, och de kriminella grupper som står för handeln beräknas tjäna ca sju miljarder dollar varje år, ofta på just att sälja barns kroppar.

Varför äger det rum och i vilken utsträckning?

Det är flera faktorer som påverkar den globala barnsexhandeln, men den stora och avgörande anledningen är ren efterfrågan. Barn skulle inte säljas i sexuella syften om det inte fanns någon som efterfrågade deras “tjänster”.

Trafficking,  barnsexturism och barnpornografi är inga isolerade fenomen, utan samverkar som kugghjul på en konstant expanderande marknad. Rikskriminalpolisens uppgifter från 2004 visar att mellan fyra och sex hundra barn och kvinnor kommer till Sverige årligen, som offer för trafficking i sexuella syften.

Barnpornografi är dokumenterade övergrepp på barn. Polisen arbetar med blockering av sajter med den sortens innehåll, och varje dygn stoppas minst 50 000 försök att nå dessa. De blockerade sajterna utgör dock enbart en mycket liten del av de barnpornografi-nätverk som finns.

Christian och Eva Diesen (Stockholms universitet) gav 2008 ut en rapport om barnsexturism, där de uppskattade att mer än fem tusen svenskar begår övergrepp på barn utomlands årligen, vilket dessutom ofta visar sig vara konsekvensfritt. Trots att Sverige har en extraterritoriell lag som gör det möjligt att lagföra svenskar även för brott begångna utomlands, så utnyttjas denna i princip aldrig.

Så vad gör vi? Jo, vi måste fortsätta att tala om problematiken och kräva att den här formen av oursäktliga och utbredda kriminalitet får uppmärksamhet och konsekvenser. Gör det med oss den 29:e augusti!

Ett annat projekt som ligger i startgroparna är tidningen BarnPerspektiv som går mot sitt första publicerade nummer till hösten. Tidningarna kommer att ges ut av förlaget TolvNitton och har grundats bland annat av folk från Atsub.

ECPATs ungdomsgrupps arbete för den endagsfestival som ska hållas till sensommaren fortsätter. Vi har kommit ganska långt i förberedelserna och har en tydlig bild av upplägget, även om vi begränsas av att alla partipolitiska arrangemang har företräde till offentliga platser. I vårt fall är det Rålambshovsparken vi har våra blickar på, och med lite god tur blir det där vår musik- och informationsdag äger rum i sinom tid.

Anders L Petterson, som är internationell koordinator hos Nationalkommittéernas samverkansorgan, berättade om hur UNICEF agerar i en kris, med Haiti som exempel. En föreläsning av det slaget innehåller mycket dyster bakgrundsinformation – så som att tre och ett halv tusen interner på Haiti, många av dem tungt kriminella, kunde rymma med hjälp av jordbävningen. Eller hur skyhöga siffrorna är över hur många amputationer som behövde göras bara de första dagarna efter skalvet. Eller det faktum att fler föräldralösa barn än vanligt rövas bort i sviterna av en katastrof. Eller hur ett mäktigt land “lägger beslag” på den enda flygplatsen så att framför allt deras viljor och importer prioriteras.

Men det är också värt att uppmärksamma hur fantastiskt mycket som görs av organisationer och auktoriteter i det akuta skedet:

Att först och främst samla information och få en överblick, för att kunna rädda så många liv som möjligt. Att upprätthålla ordning på ett rättvist och respektfullt sätt. Att registrera barn för att försvåra och upptäcka kidnappningar. Man skapar bland annat så kallade child friendly spaces, där barnen är under uppsikt och så snart som möjligt kan återfå vardagens viktiga rutiner, så som fasta måltider och lektioner. (Om lektionerna i fråga så behöver hållas under bar himmel därför att barnen vägrar befinna sig inomhus, ifall det alls finns något värt att kallas för “inomhus” i närheten.)

Det är också viktigt att inventera och importera förnödenheter så som friskt vatten, verktyg, näringsrik mat, mediciner, kirurgiska instrument och så vidare. Man vill få dit personal med vana och expertis så snart som möjligt. I administrationen av det är det förstås extra viktigt att man gjort den första delen av krishanteringen rätt; det vill säga att man verkligen har en korrekt och välgrundad bild av vad som krävs och hur man ska administrera logistiken så att det inte blir stockningar, ineffektivitet eller missförstånd på vägen.

Något som också förtjänar utrymme när man diskuterar plötsliga kriser är hur man i vissa avseenden kan använda en katastrof – hur stora tragedier den än för med sig – som något av en nystart. Att inte bara bygga upp husen igen, men bygga upp dem på rätt sätt. Att restaurera städerna så att de är bättre rustade nästa gång.
I samband med den här sortens kritiska situation hamnar även själva styret av samhället under lupp på ett annat sätt än det annars skulle göra. Folk från andra länder får lättare upp ögonen för problematiken i det drabbade samhället. Hela infrastrukturen kan, med resurser utifrån och ökad information, göras om och göras rätt.

Världen har inte sett vare sig sin sista naturkatastrof eller väpnade konflikt. Men kanske kan vi efter varje gång bli bättre på att preventivt motverka skadorna innan och dämpa följderna efteråt?

Vårt senaste projekt är den endagsfestival som ska användas för att rikta ljus mot problemet – och än mer, förhindrandet av – barnsexhandel. Nu rekryterar vi inte mer på ett tag, utan istället riktar vi in oss på att strukturera inom gruppen och axla de ansvar vi har försökt ta.

Jag njuter av diskussionerna som går höga och låga över mötesbordet:
Kan man använda frustration som drivkraft, eller är det i huvudsak ett hinder? Vad gör man av den vanmakt man känner när det inte finns en mänsklig part att anklaga, som vid en naturkatastrof? Vad gör faktiskt skillnad och varför? Hur sållar man i det mörka nyhetsflödet för att hålla sig uppdaterad utan att drabbas av hopplöshet?

Vi enas inte alltid – och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt – men vad vi kan hålla med varandra om är att det finns ett egenvärde i att bidra. Man kan vrida och vända på siffror och formler kring vad som har vilken effekt till dess att solen slocknar, men det förändrar inte att hjälpen från första början behövs. Och att anstränga sig för att vara delaktig i den hjälpen, även om ens inverkan stundtals är marginell, har ett värde som är tillräckligt i sig självt.

UNICEF Sverige rekryterar nu fler barnrättsinformatörer inför de utbildningsdagar som ska hållas 20-21 mars. Den som är lockad av att ansöka till utbildningen kan läsa mer här.

Projektet är sprunget ur ett samarbete mellan flera stora internetleverantörer och polisen. Från sistnämndes håll informerar man om att det tyvärr är många blockeringar som dyker upp från Stoppsidan – antalet människor som försöker nå sidorna i fråga är alltså stort.

Besök www.stoppsidan.se

För att dröja vid temat web och förhinder så rekommenderar jag den här bloggposten från Google som i princip kan tolkas som en krigsförklaring mot kinesiska myndigheter. I sin helhet är den ett hot från Google om att sluta censurera google.cn, vilket med stor sannolikhet skulle leda till att landet skulle stänga ned söktjänsten. Det i sin tur skulle resultera i en stark reaktion från omvärlden. Den här varningen från Google beror – förutom att kinesiskt styre generellt försöker hålla informationsflödet under större kontroll än Google uppskattar – på att Gmail på sistone drabbats av ovanligt allvarliga cyberattacker från kinesiskt håll där människorättsaktivister fått sina e-postkonton hackade.

Så här skriver Google på sin blogg:

“These attacks and the surveillance they have uncovered – combined with the attempts over the past year to further limit free speech on the web – have led us to conclude that we should review the feasibility of our business operations in China. We have decided we are no longer willing to continue censoring our results on Google.cn, and so over the next few weeks we will be discussing with the Chinese government the basis on which we could operate an unfiltered search engine within the law, if at all. We recognize that this may well mean having to shut down Google.cn, and potentially our offices in China.”

Observera att Google har allt att vinna rent ekonomiskt på att stanna kvar på den enorma marknad som Kina är.
Att ändå ta ställning för yttrandefriheten på det här sättet är med andra ord något som väl lättast översätts till civilkurage.

Det är farlig enkelt att hänvisa till individens maktlöshet när man pratar om sådana siffror och det är lika farligt enkelt att lägga hela ansvarsbördan på politiker och andra makthavare. Jag förnekar inte hur klen den förändring är som man som enskild privatperson kan göra. Men jag står tjurskalligt fast vid att den är något. Förändringen må vara så marginell att den kan jämföras med plåster på benbrott och händer som försöker dämma ett vattenfall – men för någon en bit härifrån är den något.

På UNICEFs hemsida kan man köpa julklappar som förändrar siffror i stil med 24 000. När vi har pratat klart om hur meningslösa våra ansatser och insatser är kan vi svänga förbi där.

Det är roliga, stressiga höstveckor nu.
Idag föreläste jag för tre klasser i Edsbergsskolan. Bäst blir det när lektionen påminner mer om en diskussion än en monolog. Jag vill få mina påståenden ifrågasatta, jag vill ha skilda åsikter i klassrummet och fler händer i luften än det finns tid med. Eleverna rör sig hemtamt i demokratin och yttrandefriheten. Och det är de ställningstaganden och frågor som inte verbaliseras som kan bli farliga.
När eleverna berättade att de hade ”väsnats” i 20 sekunder på barnkonventionens tjugoårsdag – som vi försökt uppmuntra till under inspirationsdagarna – blev jag stolt och glad.

Jag känner varmt för barn. Det är lite som att kräva patent på att tycka om musik, eller sommar. Men det gör det inte mindre sant, eller mindre lätt att fortsätta för.

På måndag väntar inspirationsdagarnas grande finale: de stockholmska elevernas heldag på Kulturhuset. Med lite god tur kommer det att gå fint, och på kvällen ska jag gå med mamma och syster på Faddergalan, som arrangeras av Plan.

Nu under slutet av 2009 håller de kostnadsfria utbildningar av informatörer, för att lära ut hållbar turism och hur man sprider information om ett resande som är mer respektfullt mot bland annat omgivningen, landets ekonomi och sin egen och andras hälsa. Bland annat tas ämnen som barnsexturism, naturförstörelse och rättvis handel upp.

Läs mer om informatörsutbildningarna här.

Såhär ser pressreleasen för projektet ut:

“Sju ideella barnrättsorganisationer (BRIS, ECPAT, Plan Sverige, Rädda Barnen, SOS-Barnbyar, UNICEF och World Childhood Foundation) har tillsammans med Barnombudsmannen gått samman om en informationssatsning under hösten för att uppmärksamma att Barnkonventionen fyller 20 år i år.
Tack vare stöd från Allmänna Arvsfonden kan satsningen “Barnkonventionen 20 år” arrangera gratis inspirationsdagar för grundskoleelever i årskurserna 6 till 9 och lärare/personal på samma skolor.

Syftet med inspirationsdagarna är att lyfta kännedomen om Barnkonventionen, samt ge både barn och vuxna verktyg för att kunna använda sig av Barnkonventionen i sin vardag och kunna inspirera andra lärare och elever.
Medverkar gör bland annat inspirationsteatergruppen Ad Lib, kända från tv.
Inspirationsdagarna genomförs på fyra orter under oktober och november:
23 oktober, Scandic Crown Hotel, Göteborg
4 november, Folkets Hus, Umeå
9 november, St Gertrudkonferens, Malmö
30 november, Kulturhuset, Stockholm
Program för inspirationsdagarna kommer att finnas på webbplatsen “levupptillbarnkonventionen.nu” . Där finns också information om andra aktiviteter inom “Barnkonventionen 20 år”, samt länkar till organisationerna bakom samarbetet samt Barnombudsmannen.”

Verkställandet av inspirationsdagarna görs alltså av oss som är med i organisationernas ungdomsgrupper, och en inspirationsdag är uppdelad på sju separata stationer där eleverna får djupare insyn i barnkonventionen. Alla stationer är till för att skapa diskussion med barnen kring deras rättigheter.

Att träffa andra som jobbar ideellt – och med sådana resultat, dessutom – ger mig kraft och inspiration kring vad vi gör här på svensk mark. Och det kan behövas, nu när vi slungas tillbaka in i de projekt som oktober och november innehåller. Det känns som att det finns en hög halt av… händelserikhet. Det gör mig gott att få göra.

Idag var jag på BK-projektets kommunikationsbyrå, Futurniture, som håller i flera av de digitala delarna kring tjugoårsfirandet. Där fick jag bl a se all marknadsföring som ska uppmärksamma elever, föräldrar och skolledningar på väsnas.nu; den nätbaserade plattform som uppmuntrar unga att göra sina röster riktigt hörda den 20 november. Men det räcker inte att unga “väsnas” organiserat, de äldre måste också lyssna.
Ett av många sätt att uppmuntra till det är systersiten lyssna.nu.

Imorgon ska jag vara med på inspelningen av Ola Lindholms inspirationsfilmer inför den 20/11 och dagen därpå åker vi till Göteborg för att hålla utbildningsdag numero uno. Vi kommer att residera på Scandic, där även lärare och elever ska samlas, och med lite god tur kommer det att gå fint!

Seminarium i Wien

Kommentarerna till inspelningen av talet är inte alla entydigt positiva på YouTube. Det är, förstås, ett skratta-eller-gråta-moment. Man kan spekulera länge i varför inte positiva, modiga ställningstaganden undantagslöst mottas med acceptans. Men det här är inte rätt forum för det, och en del av mig känner att det överhuvudtaget inte förtjänar att uppmärksammas. Talet som hon höll, däremot, är fortfarande sjutton år senare det.

Se filmen här.

Från den 2:a oktober finns boken i det Happy Meal som säljs på McDonalds. Även böcker av bland annat Lennart Hellsing och Fibben Hald kommer distribueras.

Vid oktobers slut kommer totalt drygt 5,5 miljoner böcker och 2 miljoner CD-ROM-spel ha delats ut sedan bilderbokskampanjen startade 2001.

Organisationerna bakom ”Barnkonventionen 20 år” är BRIS, ECPAT, Plan Sverige, Rädda Barnen, SOS-barnbyar, UNICEF Sverige, World Childhood Foundation och Barnombudsmannen.

Vad gäller det första så är datumen för våra utbildningstillfällen i landets olika väderstreck satta och upplägget har blivit allt mer kristalliserat. Under hösten kommer alltså vi (en hopsatt grupp av unga från Sveriges största barnrättsorganisationer under ledning av barnombudsmannen och generalsekreterarna) lära ut barnrätt till elever med hopp om att kunskapen ska få en accelererande spridning. Fyra heldagar kommer vikas åt det, i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå, och vi har till vår stora glädje fått det miljonbelopp som vi ansökt om för att kunna sjösätta utbildningarna.

Om några veckor stundar den ungdomskonferens i Wien som fyra av oss i ECPATs Ungdomsgrupp ska delta i. Hur förberedelserna och samtalen går kan man läsa mer om på vår sida här. Det ska bli intressant att träffa andra ur ungdomsgrupper som arbetar ideellt mot exploatering av barn, och att resa med vännerna från ECPAT; Sanna, Marica och Malin.

Förra månaden föreläste jag om barnkonventionen på Åsö Vuxengymnasium och det var en av de roligaste, om inte det roligaste, skolbesök jag har gjort. Skillnaden är ganska stor mellan att prata inför mellanstadieelever och vuxna, och även om få saker kan tävla med hur kul det är att träffa skolbarn så var det också stimulerande för mig att prata om barns rättigheter med välinsatta elever i en yrkesutbildning.

Under hösten har Skandiabanken i samarbete med ECPAT bjudit in till en diskussion med andra av landets banker för att kunna lägga grund till den finansiella koalition som nu håller på att bildas, med stöd av Bankföreningen. Det här är ett viktigt steg på vägen mot att kriminella grupper inte ska kunna tjäna pengar på dokumentation av barnövergrepp. Inte bara för att det rent tekniskt blir svårare för brottslingarna, utan även för att man har gjort ett ställningstagande mot barnsexhandel i stort, vilket har uppmärksammats av media, allmänhet och yrkesfolk. Enbart ljuskastandet av branschen i sig är värt det arbete som ECPAT, polis och banker lagt ned. Förhoppningsvis kommer det även att ge en kännbar effekt på brottsligheten i fråga.