Ett barn ska ha en penna i handen, inte ett verktyg…

Maj 30, 2014 Inga kommentarer av

Okej, nu ska vi försöka berätta vår resa genom Street Law Academy och med eleverna på Fittjaskolan. Vi understryker ”försöka”, för det är inte lätt att förmedla den varma känslan vi har efter detta…

Nåja, vi börjar från början.

Vi var alla väldigt förväntningsfulla inför vår träff med vår första klass, 8B. På tåget satt vi och förberedde oss in i det minsta. Hur mycket det hjälpte, ja, det vet vi inte. När vi väl var där droppade eleverna in i klassrummet en efter en. Det blev en väldigt liten klass som vi skulle jobba med. Vi hade riktat in oss på rättigheterna yttrandefrihet och rätten att inte bli kränkt, eller snarare när dessa två rättigheter krockar med varandra. Då någon använder sin yttrandefrihet på bekostnad av att någon annan blir kränkt. Något som vi anser är väldigt relevant i vår moderna värld med allt mer användande av olika sociala medier. Lektionen inleddes, men vi märkte snabbt att det fanns starka grupperingar i klassen och vilka dessa var. Något som skulle komma att göra diskussionerna vi tänkt ganska svåra. Den här gången blev det mycket tysta stunder och mycket fiskande efter åsikter från vår sida. Vi märkte dock att aktiviteten i elevernas huvuden var i full gång och det är väl ändå någonting, tänkte vi. Små, korta, genomtänkta kommentarer kom ibland smygandes ut ur mungipan på några av eleverna. En efter en följde de efter. Efter avslutad lektion var det dock ändå inte mycket sagt. Vi lämnade skolan därför lite lågmälda. Vi försökte intala oss själva och varandra att eleverna faktiskt hade verkat tänka till, om än tyst för sig själva. Kanske hade det väckts funderingar över dessa viktiga rättigheter, funderingar som möjligen förändrar deras syn på sig själva och andra.

Nästa klass vi hade var 7A, vilket var som en helomvändning. Vi blev nästan chockade. Nu möttes vi av en klass som hade jättemånga åsikter och funderingar. Elever som vågade stå för sina åsikter och som inte över huvud taget verkade vara rädda för att säga eller göra fel. Dom var helt enkelt fantastiska. Vi kände verkligen att vi tillsammans med varje enskild individ i klassen gjorde skillnad. Det blev övningar av olika slag där eleverna fick diskutera och fundera. Vi inledde nästa tillfälle med 7A med att eleverna fick skriva tre saker som de minns från första tillfället. Vi fick så himla bra respons. På en lapp stod det bland annat ”alla barn har rättigheter…jag har rättigheter”, och vi kunde nästan inte hålla tårarna borta. Vi visade en film om nätmobbing och i sista övningen fick eleverna i smågrupper välja en eller två rättigheter som de själva tyckte var viktigast. De fick sen rita vad de tänkte på, när de tänkte på dessa rättigheter. Här fick eleverna fria tyglar och släppte loss ordentligt på papperna. Det blev jättefina planscher som hängdes upp i klassrummet. En grupp hade ritat tankar om ”Rätten att gå i skolan” och skrivit ”Ett barn ska ha en penna i handen, inte ett verktyg…” en riktig slogan och om våra ögon tårades förut kan ni ju tänka er vad som hände nu…

Nästa tillfälle med klass 8B inleddes på samma sätt. De fick skriva tre saker som de minns från förra gången vi var där. Svaren vi fick visade att många faktiskt hade tänkt till, vilket var väldigt uppmuntrande. När vi delade upp klassen i mindre grupper denna gång lät vi läraren gör detta, eftersom han visste vilka konstellationer som skulle gå bra. Resultatet blev strålande. Nu flög kommentarerna och åsikterna ut ur munnarna. Det var som en helt annan klass. Eleverna var verkligen jättekreativa och de verkade faktiskt tycka att det var roligt. Istället för att det var vi som pratade, var det de som förde diskussionen framåt.  De var med andra ord fantastiska! Vi gick, den här gången, därför från lektionen med ett leende på läpparna och insåg att vi faktiskt hade nått fram till dessa elever minst lika bra som den andra klassen…

Allt detta har lärt oss att vi kan förbereda sig i evigheter för att försöka få lektionerna perfekta. Vad vi också har lärt oss är att vi aldrig kan öva in ett svar på frågorna, eller för den delen på de följdfrågor, som vi kan komma att få från dessa elever. Detta då vi aldrig kan ha en aning om hur de reagerar på det vi diskuterar. Det är ju dock samtidigt det som är charmen med det hela. Vi är glada, eleverna är glada, alla är vi glada efter spännande, lyckade träffar.

Dessa månader med Street Law Academy har lärt oss väldigt mycket, både av själva utbildningen och av de underbara eleverna. Det är kunskap och minnen vi kommer att ha med oss hela livet, både i yrkeslivet och personligen. Just nu vill vi dock fortsätta att åka ut till skolor och prata med elever. Det gav verkligen mersmak!

Andrea, Christian, Cecilia, Martine och Sammie

Street Law Academys artiklar

Street Law Academy har som mål att stärka ungas mänskliga rättigheter. Vårt motto är: Vi har massor med rättigheter, låt oss utnyttja dessa! Vi utbildar unga juriststudenter som i sin tur utbildar barn och unga. Vi vänder oss särskilt till unga i förorten eller i särskilt behov av att hävda sina rättigheter. Bloggen är en berättelse om vår resa som startade februari 2014. Här vädrar vi högt och lågt. Tankar om lagar. Tankar om oss, unga och samhället. Om hur det är och hur det borde vara. Street Law Academy är initierad av den Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen och görs i samarbete med Jusek. Du kan läsa mer om Street Law på www.icj-sweden.org.
Inga kommentarer på “Ett barn ska ha en penna i handen, inte ett verktyg…”

Lämna en kommentar